Har nu med maken firat silverbröllop och det genom att åka till London där vi var på bröllopsresa för 25 år sedan. Vi hade det så bra och bara var och gjorde precis som VI ville. Vi gick ganska mycket fast vi åkte ju tunnelbana mycket också.
Vi var på Towern ett par timmar liksom i Tate Modern. Första gången man sett en äkta Picasso, Monet och Dalì. Det var sju grader varmt vilket är värmebölja för oss, ett träd knoppade i St James' park. Vi var på "We will rock you", med Queens goa låtar, jättebra!
Hemma sköttes hästarna och gården av dotterns väninna, en duktig"hästtjej", då dottern själv befinner sig i Whistler, Canada för att åka snowboard.
Hade inte en tanke på att man skulle oroa sig när hon var där, hon har ju varit i Tanzania och Australien och klarat sig bra. Då kommer det ett meddelande på FB att hon hade suttit fast vid ett stup och fått hämtas med hjälp av säkerhetslinor av en räddningpatrull!! Ja det var ju skönt att det gått bra och redan hänt. Antar att hon har fått bra stöttning av alla runt om henne.
Dagens ungdomar har fler möjligheter att röra sig runt i världen än vad vi hade. De kommer att ha mycket mer att berätta för sina barn än vi har haft, eller? Spelar det någong roll om mamma och pappa har varit runt alla kontinenter, eller har varit i några europeiska städer? Det lär kanske visa sig om ytterligare 25 år!
.jpg)